I never lie!
Cao Weijun citerar Abraham Lincoln under sin underhållande föreläsning om kinesisk samtida konst. En föreläsning anordnad av riksutställningar. Cao Weijun, som nu är på Sverigebesök, är kurator och en av Kinas ledande konstkritiker. Han talar inspirerande och humoristiskt om vad som egentligen hänt med konsten sedan Kina öppnade upp sig mot världen i slutet av 70-talet. Där antalet platser på konstskolor mångdubblats och trots traditionens makt, flera kvinnliga konstnärer nu dykt upp på konstscenen. Men även att en bubbla håller på att spricka då investerare betalar överpriser för kinesisk konst för att demonstrera makt, nationalism och sin plats i societeten.
- Cao Weijun
Cao Weijun är själv från landsbyggden och förundrades över det västerlänska inflytandet i Shanghai med sitt kaffe och cheesecake. Kina har verkligen omfamnat globaliseringen och många konstnärer har hittat inspiration utanför landets gränser. Cao Weijun ser dock att för många har drömmen om rikedom blivit viktigare än drömmen att förädla sin konst. Man imiterar internationell samtida konst för försäljning istället för att skapa orginella verk. Och konstköparna ser siffror istället för verkets artistiska rikedom. Ljug inte för dig själv och vet vem du är, skanderar han. Skapa konst inte kopior. Lincoln sade: I never lie! Cao Weijun är mycket imponerad av den inställningen.Han är även imponerad av hur jämställt Sverige är. I Kina är det fortfarande svårt för kvinnliga konstnärer att lyckas. Tradtionen säger dessutom att det är fult att rakt kritisera någon, så landets konstmagasin innehåller ingen kritik.
Konstnären Gu Dexin talar Weijun varmt om eftersom han lever för sin konst och är sann mot sig själv. Med ett ”tomt” rum lyckade Gu Dexin sammanfatta Kinas utveckling under de senaste 40 åren. En sluttande gatupromenad leder fram till utsikten över Shanghai´s hamn. En skarp symbol för det moderna Kina. Dolt under betongplattorna finns flugor och ruttnade kött. Se en film om utställningen här.
Kinas 2000-åriga historia av konsthantverk har givit fantastiska traditioner. Då Gu Dexin undvikit denna symbolik och tradition i sitt skapande undrade jag vad som håller på att hända med dessa kunskaper. Efter föreläsningen frågade jag Weijun om traditioner hålls vid liv. Han berättade att de fortfarande används flitigt i undervisningen på landets konstskolor. Sverige saknar tydliga traditioner inom konsthantverket, möjligtvis är det just det som ger vår samtida konst dynamik. Det är lättare att vara orginell när man inte har traditionens regler att rätta sig efter. Jag tror ändå att kinesiska samtida konstnärer borde sluta att förblindas av västerlandet och istället låta landets djupa traditioner utgöra rötterna till det snabbt växande konstträdet.
David Öqvist
- Illustration: David Öqvist
Läs mer om traditionerna och de kvinnliga konstnärerna som lyckats slå sig in på konstscenen: Song Kun, Yang Fundong & Guo Yang.